Del 14

Fan också det hade jag glömt.
"Men jag kommer och hälsar på ofta och jag ringer dig hela tiden" Sa jag
"mm, det hoppas jag" svarade hon och kysste mig.

                                                         Carolines perspektiv
Den blonda killen framför mig var söt, han hade blåa ögon och lite men bara lite lockigt hår.
Han hade sett mig i en affär och hade gått fram till mig och nu satt vi här. Han var riktigt rolig
Jag såg att klockan var mycket, men jag orkade inte bry mig.
"Jag måste gå nu, det var roligt att träffas. Du fick mitt nummer va?" Sa han
"Okej, ja jag fick ditt nummer" ,svarade jag. Han reste sig upp och kramade mig
"Hejdå!" ropade han vid dörren i Starbucks, Jag vinkade istället.
Jag reste mig upp och gick sakta mot busshåll platsen.

                                                  Jessies perspektiv

Jag satt i mitt, Ems och Carros rum och väntade på att någon av dom skulle komma hem,eller jag visste att det bara skulle vara Carro, men istället för att bara sitta där så fixade jag naglarna.

Jag blev precis klar med alla naglar så öppnade Carro dörren.
"Heej!"Sa jag
"Hejj!förlåt för att jag stack tidigare idag men...."Svarade hon
"Det gör inget" sa jag
Vi tog fram en kortlek och spelade, jag vann.
Jag bestämmde mig för att ringa Zayn och kolla vad han gjorde, det gick fyra signaler innan han svarade.
"Heej"Sa jag "Vad gör du?"
"Hej sötnos, jag spelar spel med grabbarna" svarade han
"Okeej, men vi kan väll ses imorgon?"
"Okej, jag hämtar dig vid 1 tiden imorgon då" svarade han
"Okej hejdå"Sa jag
"Hejdå, sovgott, sötnos" Sa han och la på.

                                                                 Harrys perspektiv
                                                                      Nästa dag

När jag vaknade åkte jag till sjukhuset där Em låg, hennes doktor hade sagt att jag var tvungen att åka över natten.
"Harry!" Ropade en sköterska
Jag vände mig om
"aa?"
"Emelie kan åka hem idag" sa hon snabbt och gick därifrån.
Kunde Emelie åka hem idag? Jag blev överlycklig.
Jag gick med snabbare steg än förut mot hennes rum.
När jag om in låg hon i sina vanliga kläder och allting var packat.
"Älskling? Är du redo att åka?" Sa jag och gick fram och kysste henne.
"Jag är redo, men akta på dig så att jag kan ställa mig upp då" Svarade hon och log.
Jag hjälpte henne upp och när hon gick så haltade hon lite.
Vi satte oss i bilen och jag frågade
"Vart ska vi åka?"
"Jag vet inte...Vi kan åka till London Eye?"Hon gjorde om det till en fråga
"Visst, jag bjuder, men då är du..." Han jag säga innan  hon kysste mig för att jag skulle bli tyst. Det hjälpte.

                                                     Carolines perspektiv
"Du Jessie...Jag träffar den där killen idag igen, om det är okej för dig? asså du kommer ju vara ensam till Zayn kommer" Sa jag
"Det är okej för mig" Svarade hon
Jag log mot henne, hon var en av mina två bästa vänner  och hon var omöjlig att inte tycka om.
"Okej då går jag" Sa jag "Hejdå"
"Hejdå"

När jag kom fram till Starbucks där det var tänkt att vi skulle mötas så var han inte där.
Juste vad var det han heter nu igen... Eeehm. Det var någonting på A iallafall.
Alexander var det! precis när jag kom på namnet så knackade någon på min rygg.
Jag vände mig överaskat om
"Hej!"Sa Alexander och kramade mig
"Hej"Svarade jag lite blygt.

Vi gick in till Starbucks och jag beställde en kaffe, han också.
Klumpig som jag är råkar jag gå in i en man så att han ramlar och en kvinna bakom honom också.
Jag blir illröd i ansiktet och vågar inte kolla på Alexander. Jag hjälper mannen och kvinnan upp sedan springer jag generat därifrån.
Jag hör hur Alexander springer efter mig och ropar
"Vänta!"
Han är mycket snabbare än mig så han kommer ifatt mig snabbt och tar tag i mig.Han försöker kolla in i mina ögon men jag kollar bort
"Kolla på mig" Säger han mjukt
Jag kollar upp på honom.
"Förlåt..."viskar jag
"För vad? Att du råkade gå in i den där mannen?" frågade han
Jag vek undan med blicken igen.
"Nej, kolla på mig Caroline, vad är du ledsen för?"
"För att jag sprang ifrån dig..." Sa jag och kollade in i hans blåa ögon, hans ansikte mjuknade och han kramade mig
"Det är inget att säga förlåt för" Sa han mjukt.
Jag föll för honom i det ögonblicket, kan man verkligen fallla för någon bara sådär? det verkar inte trovärdigt. Men det hade hänt.

                                                             Nialls perspektiv

Jag var inte längre irriterad på Carro, jag började bara mer och mer tänka på hennes fina leende, hennes blåa ögon.....


Heej! Nu fick ni väll en ganska lång del? Jag(Bella) har inte kollat igenom texten så det kan finnas stavfel, men ni fattar nog ändå.... Eller? Nejmen Hur var den här delen? Vad tror ni kommer att hända?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0