Del 30
"Ooh shit, det ser riktigt illa ut" sa en röst som jag inte uppfattade vem det kom från, men jag tror det var bakifrån.
"Hjälp henne någon innan hon förlorar för mycket blod!" Skrek en tjej
Jag såg Harry vända sig om och när han fick syn på mig runt alla tjejer så puttade han genast bort alla.
Det sista jag kom ihåg var att jag var i Harrys armar.
Ljuset. Det var för ljust.
”Em?” hörde jag en röst säga. ”Är du vaken?” Jag blinkade för att fokusera blicken och fick se Harry stå lutad över mig.
”Inte igen.” klagade jag och satte mig upp.
”Vad menar du?” Harry såg frågande på mig.
”Du borde sagt att det kom en stor risk att hamna på sjukhus med att dejta dig” skämtade jag, men Harry var långt ifrån road.
”Mår du bra? Ska jag ropa på en läkare?”
”Jag mår bra” Min röst var överdrivet glad. ”Ingen läkare” Jag praktiskt taget hoppade ur sängen. För snabbt visade det sig. Hela rummet började gunga och mina ben vek sig. Harry lyckades på något sätt fånga mig och innan jag visste ordet av var jag tillbaka i min sjukhussäng.
”Ta det lugnt! Du förlorade ganska mycket blod….” Han stirrade på min panna och hans ansikte blev ledset och skuldmedvetet. ”Förlåt” viskade han.
”Vad?” Min hand flög upp till min panna och min mun formades till ett O när jag kände de grova stygnen ovanför mitt vänstra ögonbryn. Jag följde linjen från ögonbrynet till hårfästet. Jag visste inte mycket om sår och sådant men till och med jag förstod att det skulle bli kvar ett ärr. ”Det var inte ditt fel.” Han tittade bort. ”Det är inte ditt fel att vissa galna fans tror att du är deras.” Världen började röra på sig igen och jag lade mig ned.
Han sa ingenting. Men han ställde sig bredvid mig.
”Jag ringde precis Carro och Jessie, dem kommer snart.”
”Det var inte ditt fel” upprepade jag.
”Om inte du känt mig hade det här aldrig hänt.”
”Men nu gör jag det och det är en av de bästa saker som hänt mig.”
”Men det var mitt fel att hon gjorde så! Jag var andledningen!” Han höjde rösten. ”Om du och jag inte var tillsammans skulle det aldrig hänt!”
”Men nu är vi tillsammans och jag älskar dig.” sa jag helt enkelt.
”Jag älskar dig också.Men nästa gång kanske det inte bara blir… det här” sa han och följde mitt sydda sår med fjäderlätta fingrar. Tårar fanns i hans ögon. ”Utan värre” Det gjorde ont i mig att se honom så här.
”Det kommer det inte” sa jag men han trodde mig inte.
”Vi kan inte göra det här längre.” Han lät tårarna börja rinna.
”Sluta!” utbrast jag. ”Tyst!” jag gillade inte var det här var på väg. Jag tog tag i honom. ”Bara sluta.” andades jag och omfamnade honom. ”Jag älskar dig och du älskar mig. Vad mer betyder något? Du råkar bara ha fans som vill ha Harry Styles. De känner inte dig. Inte som jag gör. Jag. Älskar. Dig. Och jag tänker inte låta ett galet fan gå emellan oss. Någonsin. ” Jag tog varsamt tag om hans haka och kysste honom. Varmt. Mjukt. Långsamt. För att visa honom att jag verkligen menade det jag sagt. Jag tänkte inte ge upp. Aldrig.
Han harklade sig.
”Jag kanske borde fixa till mig innan de kommer.” Jag förstod. Han ville inte att killarna(som säkert kom med Carro och Jess) skulle se hans rödkantade ögon och förstå att han gråtit.
”Visst, gör det du.”
Jessies perspektiv
Den flickan måste vara en olycksmagnet. Jag förstod inte hur någon kunnat hamna på sjukhus två gånger under loppet av några veckor. Förstå mig inte fel. Jag älskade Em och sånt där men kan man inte få lugnt i några dagar?! Inte för att det var hennes fel. Det visste jag ju. Det var ju några fans som omringat Harry och så hade tydligen ett av fansen som trodde att hon var Harrys själsfrände och att det var meningen att hon och Harry skulle vara tillsammans för all framtid sett Emelie som ett hinder. Jag visste det. Så varför kände jag mig irriterad? Jag var såklart orolig och förskräckt och allt som man brukar känna när en av ens bästa vänner skadar sig men i bakgrunden av allt fanns irritationen som inte gick att få bort. Allt hade gått bra hos Modellagenturen. De hade visat mig ett kontrakt som jag läst igenom och pratat med mig. Sedan hade jag skrivit på och så hade vi pratat lite mer om vad det skulle innebära. Mer hade vi inte hunnit innan min telefon ringt och jag ursäktat mig för att sedan skynda mig ut och slänga mig in i en taxi. Irritation passade inte in.
Hej, allihopa. Vi är otroligt dåliga på att uppdatera. L Jag är medveten om det men jag ska försöka bättra mig. Jag lovar. Som vanligt undrar jag: Vad tyckte ni? Bra eller dåligt? Kom igen! Var inte blyga! Vi ser varenda kommentar och blir jätteglada för varenda en av dem.
Del 29
”Hämnd, ljuva hämnd.” suckade jag nöjt och log okynnigt mot honom.
”Antar att vi måste hem till mig och tvätta av oss?” Han blinkade mot mig och jag bara skrattade åt vad han antydde. Killar, tänkte jag och himlade med ögonen.
Emelies perspektiv
Harry tog tag i min hand och började dra mig åt hållet där han bodde.
"Harryyy, måste vi gå hem till dig det är så långt" Han tittade på mig med sina Gröna ögon, åååh dom var så fina att man bara drunknade i dom.
"Hallå? Em?" Harry viftade med handen främför mitt ansikte.
"ööööööööh? va?" Jag kollade frågande på honom och han brast ut i ett gap skratt, sen drog han mig intill sig och kysste mig passionerat.
När kyssen var slut så viskade han i mitt öra
"Ja vi måste hem till mig, du är skyldig mig det efter tryckt upp en glass i ansiktet när inte jag var beredd på det, tyvärr"
Jag blängde surt på honom
"Jag var inte heller beredd, så säg inget."
När vi hade gått ett litet tag så började det komma massor av fans till Harry som bad om autograf och om några kramar. Medans Harry var upptagen av alla fans så ryckte någon bort mig från folksamlingen.
Jag tittade bak på personen som hade dragit ba mig, och fick se ett surt ansikte omringat av rödbrunt hår.
"Vem tror du att du är som kan dejta Harry Styles?" Frågade tjejen hon var i kanske runt ett år yngre än mig.
Innan jag han svara så slog hon till mig i ansiktet så att jag började blöda och sen puttade hon in mig i folksamlingen så att flera personer ramlade.Och jag slog i huvudet i en sten.
Jag reste mig genast upp och sa förlåt till alla och hjälpte flera av dom upp.
"Vad har hänt i ansiktet?" Frågade en 13-årig tjej
"Va?" svarade jag, jag tog upp handen för att känna och jag stötte på något varmt och blött. Jag kom genast på att jag hade fått ett slag i ansiktet.
"Ooh shit, det ser riktigt illa ut" sa en röst som jag inte uppfattade vem det kom från, men jag tror det var bakifrån.
"Hjälp henne någon innan hon förlorar för mycket blod!" Skrek en tjej
Jag såg Harry vända sig om och när han fick syn på mig runt alla tjejer så puttade han genast bort alla.
Det sista jag kom ihåg var att jag var i Harrys armar.
FÖRLÅÅÅÅÅT för att vi inte har skrivit på jäääätte länge men nu är vi tillbaka igen!
Det blev en kort del för klockan är 20 i 1 på natten och det är skola imorgon+ att jag är snurrig och sjuk så jag orkade inte skriva så mycket, men det kommer en längre del imorgon! <3
