...
Vi kommer börja på en ny novell, utan att skriva mer på den här.
Det blev ett jätte dåligt slut men vi kanske fortsätter med den någon annan gång.
Så jag och astrid ska prata lite om vad den nya novellen ska handla om och sen börjar vi skriva när vi har tid.
Det blev ett jätte dåligt slut men vi kanske fortsätter med den någon annan gång.
Så jag och astrid ska prata lite om vad den nya novellen ska handla om och sen börjar vi skriva när vi har tid.
Idéer?
Vi har varit lite sega på att uppdatera på den senaste tiden, och vi ber om ursäkt för det. Men en av anledningarna till att vi inte har det är att vi ha haft Idétorka, så nu ber vi er läsare om hjälp, så kommentera på bara!
Skriv vad ni tycker ska hända, vad som skulle vara spännande m.m.
Och om vi inte får några bra Idéer så kommer vi att lägga ner den här novellen( Vi är hemskt ledsna för det, för vi vill inte sluta)
Del 31
Jag visste det. Så varför kände jag mig irriterad? Jag var såklart orolig och förskräckt och allt som man brukar känna när en av ens bästa vänner skadar sig men i bakgrunden av allt fanns irritationen som inte gick att få bort. Allt hade gått bra hos Modellagenturen. De hade visat mig ett kontrakt som jag läst igenom och pratat med mig. Sedan hade jag skrivit på och så hade vi pratat lite mer om vad det skulle innebära. Mer hade vi inte hunnit innan min telefon ringt och jag ursäktat mig för att sedan skynda mig ut och slänga mig in i en taxi. Irritation passade inte in.
Emelies perspektiv
"Em? Hur mår du?" sa en välbekant röst. Jag öppnade ögonen och såg två ansikten framför mig, det var Jessie och Carro.
"Jag mår bra, har ni varit här länge" svarade jag
"Nej vi kom nyss" Sa Jessie. Jag rynkade pannan, Jessie såg väldigt irriterad ut på mig fast jag kan inte klandra henne, det här är ju andra gången jag är på sjukhus(I London) På bara några veckor. Varför händer allting mig och ingen annan?
Jessie gick och satte sig på en stol i rummet och Carro satte sig på en stol brevid mig, vi hade bara hunnit prata i typ 10 minuter innan jag hörde fem röster utanför dörren.
"Undra om hon är vaken?" Frågade Niall med sänkt röst.
"Om inte får vi väl hälla kallt vatten på henne" Svarade Louis med lika sänkt röst.
"Killar, Jag kan faktiskt höra er, och om ni häller kallt vatten på mig är ni så gott som döööööda!" Sa jag med väldigt hög röst, för att vara säker på att dom hörde mig.
"Jessie, Har du en spegel i väskan?" frågade jag försiktigt.
Hon log ansträngt mot mig, men jag såg att det ändå var ett äkta leende.
"Klart jag har det, här" Hon tog upp en spegel ur väskan och gav den till mig, i samma sekund som jag fick spegeln så öppnades dörren och där stog det fem killar.
"Heeeeeej!" Sa jag och satte mig upp, jag blev genast snurrig, men vägrade lägga mig ner.
"Hej" Svarade alla i kör.
Jag tittade på Carro och såg hur hon sken upp när hon såg Niall. Samma sak med Jessie när hon såg Zayn, hon reste sig upp och gav Zayn en kyss. Jag vände uppmärksamheten mot alla andra igen.
Liam gav Harry en blick som sa att Harry måste säga något till mig.
Jag undrade vad.
Efter att killarna, Jessie och Carro varit och hälsat på mig i en halv timme så kom det in en sjuksköterska i rummet och sa att dom var tvugna att gå för dom skulle göra något prov på mig.
Zayns perspektiv
När vi gick ut från sjukhuset så grep jag tag i Jessies hand och drog med henne bort från dom andra.
"Vart ska vi, Zayn?" Frågade hon.
Jag tittade ner på hennes underbara ansikte och kunde inte fatta att hon var min.
"Jag vet inte, bara bort från alla andra" Hon log stort mot mig.
Jag hade inte sett vart vi var påväg förens vi kom fram till ett stort övergångställe.
Jessie tittade upp på mig under sin lugg coh ajg såg att hon hade ett skämtsamt leende, och precis när hon skulle säga något så kom det en bil och skvätte ner mig, hon hann precis gömma sig bakom mig så att inte hon blev blöt.
Hon brast ut i ett gapskratt när hon såg på mig igen, jag suckade och himlade med ögonen och började dra med henne hemåt.
När vi väl kom hem så var klockan runt 8 på kvällen.
"Du måste ta en dusch, tror jag..." Sa Jessie och tog av sig skorna.
"Du också!" sa jag och lyfte upp henne på axeln och bar in henne till badrummet.
Jag satte på vattnet så att hon blev dyngsur och hon började ta av sig kläderna.
"Som du vill" Sa hon och vände sig om medans hon skrattade.
FÖÖÖÖÖÖÖRLÅÅÅT det blev en JÄTTE KORT del, men jag hinner inte skriva mer! Fööörlåååååt!!!
Emelies perspektiv
"Em? Hur mår du?" sa en välbekant röst. Jag öppnade ögonen och såg två ansikten framför mig, det var Jessie och Carro.
"Jag mår bra, har ni varit här länge" svarade jag
"Nej vi kom nyss" Sa Jessie. Jag rynkade pannan, Jessie såg väldigt irriterad ut på mig fast jag kan inte klandra henne, det här är ju andra gången jag är på sjukhus(I London) På bara några veckor. Varför händer allting mig och ingen annan?
Jessie gick och satte sig på en stol i rummet och Carro satte sig på en stol brevid mig, vi hade bara hunnit prata i typ 10 minuter innan jag hörde fem röster utanför dörren.
"Undra om hon är vaken?" Frågade Niall med sänkt röst.
"Om inte får vi väl hälla kallt vatten på henne" Svarade Louis med lika sänkt röst.
"Killar, Jag kan faktiskt höra er, och om ni häller kallt vatten på mig är ni så gott som döööööda!" Sa jag med väldigt hög röst, för att vara säker på att dom hörde mig.
"Jessie, Har du en spegel i väskan?" frågade jag försiktigt.
Hon log ansträngt mot mig, men jag såg att det ändå var ett äkta leende.
"Klart jag har det, här" Hon tog upp en spegel ur väskan och gav den till mig, i samma sekund som jag fick spegeln så öppnades dörren och där stog det fem killar.
"Heeeeeej!" Sa jag och satte mig upp, jag blev genast snurrig, men vägrade lägga mig ner.
"Hej" Svarade alla i kör.
Jag tittade på Carro och såg hur hon sken upp när hon såg Niall. Samma sak med Jessie när hon såg Zayn, hon reste sig upp och gav Zayn en kyss. Jag vände uppmärksamheten mot alla andra igen.
Liam gav Harry en blick som sa att Harry måste säga något till mig.
Jag undrade vad.
Efter att killarna, Jessie och Carro varit och hälsat på mig i en halv timme så kom det in en sjuksköterska i rummet och sa att dom var tvugna att gå för dom skulle göra något prov på mig.
Zayns perspektiv
När vi gick ut från sjukhuset så grep jag tag i Jessies hand och drog med henne bort från dom andra.
"Vart ska vi, Zayn?" Frågade hon.
Jag tittade ner på hennes underbara ansikte och kunde inte fatta att hon var min.
"Jag vet inte, bara bort från alla andra" Hon log stort mot mig.
Jag hade inte sett vart vi var påväg förens vi kom fram till ett stort övergångställe.
Jessie tittade upp på mig under sin lugg coh ajg såg att hon hade ett skämtsamt leende, och precis när hon skulle säga något så kom det en bil och skvätte ner mig, hon hann precis gömma sig bakom mig så att inte hon blev blöt.
Hon brast ut i ett gapskratt när hon såg på mig igen, jag suckade och himlade med ögonen och började dra med henne hemåt.
När vi väl kom hem så var klockan runt 8 på kvällen.
"Du måste ta en dusch, tror jag..." Sa Jessie och tog av sig skorna.
"Du också!" sa jag och lyfte upp henne på axeln och bar in henne till badrummet.
Jag satte på vattnet så att hon blev dyngsur och hon började ta av sig kläderna.
"Som du vill" Sa hon och vände sig om medans hon skrattade.
FÖÖÖÖÖÖÖRLÅÅÅT det blev en JÄTTE KORT del, men jag hinner inte skriva mer! Fööörlåååååt!!!
