onedirectionnovell

Så att han fattar att han ska under vattnet, han fattar och tar ett djupt andetag och sen ser han mig.
Han kramar mig och kysser sedan mig.
Vi simmar uppåt för att hämta andan.
_________________________________________________________________________________________________________________________
 
                                                                                   Jessies perspektiv
Jag öppnade dörren till radhuset och gick in. Någon bakade.
"Hallå?" ropade jag.
"Här inne" sa en röst från köket.
Jag gick in i köket och fick se en mjölig Carro i mjukisbyxor.
"Hej! Vad bakar du?" sa jag och min mage kurrade.
"Kanelbullar" sa hon och satte in plåten i ugnen. "Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra när
ni var borta, så jag bakade. Var är Zayn föresten?"
"Han och killarna är i studion." svarade jag. "Så vi får klara oss utan dem idag." Jag skrattade. "Det klarar vi väl?"
"Nej, absolut inte!" sa hon sarkastisk och himlade med ögonen.
"Men jag får se honom ikväll." sa jag.
"Vad händer då?"
"Festen." sa jag och hon såg helt förvirrad ut.
"Vilken fest?" frågade hon.
"Det gör inget om du glömt. Kan du också komma? Em ska självklart också vara där."
"Såklart jag följer med! Varför skulle jag inte det?" sa hon.
"Yey!" utropade jag och kramade henne. "Jag måste fixa kläder och hur ska jag ha mitt hår?" sa jag uppspelt och hoppade omkring runt henne.
"Lugna dig!" sa hon och skrattade. "Bullarna är ju fortfarande i ugnen och sen måste jag byta kläder." Hon gjorde en gest mot sin klädsel. Jag kom plötsligt på visitkortet som mannen gett mig igår som låg i min handväska. Inte kunde väl jag vara  modell? Så snygg var jag väl inte?
"Carro?"
"Ja?"
"Kommer du ihåg igår innan det som hände med Harry och den där killen?"
"Ja" sa hon och flinade. "Du ramlade"
"Jag menar det som jag försökte berätta för er när jag ramlade."
"Någonting om att någon hade gett sitt nummer till dig."
"Ja, en modellagentur. Ska jag ringa?" Hon spärrade upp ögonen.
"En modellagentur?! Såklart du ska ringa!" Jag nickade och funderade. Han som gett mig kortet måste ju tyckt att jag passade för att vara modell. Men jag? Modell? Jag kunde fortfarande inte få ihop det. Jag gick bort till min handväska och tog upp kortet och min mobil och slog in numret. Jag satte på högtalare och vi satte oss vid bordet och väntade på att samtalet skulle gå fram.
"Hej, du har kommit till modellagenturen Storm, den ledande inom branchen i Storbrittanien. Vad kan jag hjälpa dig med?"
"Jo, jag var ute på stan och så kom det fram en man och gav mig det här numret...?"
"Jaha, jag förstår." sa receptionisten och vi hörde prassel av papper. "Kan du komma hit klockan tre på tisdag? Så kan vi berätta mer." Carro nickade intensivt mittemot mig.
"Javisst, det låter bra."
"Då bokar jag in dig. Hejdå" sa hon och lade på. Carro och jag såg stumt på varandra tills det pep för att bullarna var klara. Just som Carro hade tagit ut dem så hörde vi att någon kom in genom dörren.
"Här inne!" ropade jag. Em kom in till oss.
"Vad gott det luktar! Har ni bakat?"
"Inte vi. Carro har bakat."
"Vi får vänta med att ta en tills de svalnat." sa Carro. "Vet du vad Jessie precis gjorde?"
"Nej. Vad?" frågade hon.
"Hon bokade precis ett möte med en modellagentur!"
"Seriöst?" frågade hon och vände sig mot mig. Jag nickade. "Men det är ju fantastiskt!"
"Nä, nu måste jag gå och byta om så kan vi gå och shoppa sen." sa Carro och gick upp till vårat rum.
Jag och Em tog en varsin bulle medans vi väntade. När Carro var färdig gick vi ut och fick runt i lite butiker. Jag hittade en klänning i en affär. Den passade perfekt och jag köpte den ett par skor, Em köpte en topp, ett par shorts och örhängen och Carro, storshopparen, köpte så många saker så att det blev svårt att hålla reda på alla påsar.
__________________________________________________________________________________________________________________________
Här kom del 23... Vad snabbt tiden går! Aja, hände inte mycket den här gången, men borde de inte få en paus från kidnappningar, slagsmål och mordhot? Vad tyckte ni? Kommentera!