Del 11

Jag vaknade av att larmet ringde, min mamma hade bokat en biljett åt mig idag, jag gick upp och fixade mig, när jag var klar så gick jag och satte mig i bilen

Jag gick på planet satte mig på min plats, och kollade ut. Det skulle bli så spännande i London.
_______________________________________________________________________________________________________

Jessies perspektiv

Em såg hemsk ut. Hon hade stygn i pannan och en blåtira över ögat. Hon kisade.

”Em, är du vaken?”,  viskade jag.

”Ja, det är jag”, sa hon och såg på mig. ”Har du gråtit?” Jag snörvlade.

”Lite kanske”

”Gör inte det. Kom”, sa hon och jag gick fram och hon gav mig en kram. Jag lösgjorde mig från kramen och berättade:

”Carro kommer snart.”¨

”Seriöst? Hur snart?”

”Om en timme kanske. Men vila tills dess.”

”Okej” sa hon och gäspade. ”Jag behöver nog det”.

Hon slöt ögonen och andades tungt.

 

Jag antar att jag också somnade för att det första jag hörde sedan var att någon sa mitt namn.

”Jessie? Hallå?” Det var Zayn. Jag blinkade nyvaket och svarade:

”Ja, vad är det?”

”Skulle inte er kompis komma snart?”

”Jo, just det!” sa jag och flög upp och tittade på klockan. ”Vi måste åka nu!” Jag började leta efter min väska men Zayn avbröt mitt letande.

”Stanna här” sa han. ”Du behöver sova. Harry också.” Vi vände våra blickar mot Harry som satt och sov på stolen närmast sjuksängen. I vanliga fall hade jag insisterat på att få följa med men jag var så trött.

”Okej.” sa jag och Zayn smekte min kind och jag ryste av välbehag.

Liam, han, Harry och jag var de enda av oss som var kvar på sjukhuset. Farmor och Farfar var de sista som åkt hem. Jag tog fram mobilen och smsade Carro:

Ring mig när du är framme. <3

Carolines perspektiv

Jag satte på mobilen och såg att Jessie hade smsat mig. Det stod att jag skulle ringa henne när jag var framme så jag ringde henne.

”Hej, det är Jessie” svarade hon.

”Hej! Du skrev att jag skulle ringa dig?”

”Ja, jag kunde inte komma och möta dig och det kunde inte farmor eller farfar heller så några kompisar möter dig.” Oj, hon lät verkligen trött. ”Stanna kvar där du kommer in så kommer de fram till dig.”

”Okej, men sov nu! Du låter helt slutkörd.”

”Är det så uppenbart?” hon suckade. ”Ja, men vi ses snart!”

”Det gör vi.” Hon lade på och jag så mig runt. Det hade bildats en folksamling på andra sidan av den halvtomma flygplatsen. Säkert någon kändis, men vad gör kändisar på en flygplats så här sent?

”JAG ÄLSKAR DIG ZAYN!” hörde jag något fan skrika.

Var det Zayn Malik från One Direction?! De som stod i centrum för all uppmärksamhet verkade gå åt mitt håll. Det var inte bara Zayn utan också Liam! Jag motstod lusten att bete mig som de andra fansen och tvingade mig själv att stå kvar. Jessie hade ju sagt att hennes kompisar skulle komma fram till mig, de kanske skulle missa mig om jag sprang fram till Liam och Zayn. Zayn kom fram till mig, mig! Och frågade:

”Hej! Det är du som är Caroline eller hur?” Det kunde väl inte vara Zayn och Liam från One Direction som var Jessies kompisar?!

Liams perspektiv

Den blonda tjejen som Zayn tilltalat verkade lite förvirrad.

”Jessie sa att du skulle vänta på oss här” sa jag för att hjälpa henne på traven.

”Är ni Jessies kompisar?!” sa hon och glodde på oss.

”Ja”, sa Zayn och log. ”Det kan man säga”.

________________________________________________________________________________________________________________

Så himla ledsen för att jag inte hann publicera igår! Men här kom den idag istället. ;) Men jag(Astrid) och Bella har kommit överens vi ska försöka skriva varje dag istället. Bra va? Älskar er! <3


Kommentarer
Postat av: Felicia

Sjukt bra kapitel :D

2011-11-23 @ 11:33:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0