Del 6
_______________________________________________________________________________________________________________________
Jag undvek att se på Harry och sprang ut.
”Vänta!” hörde jag honom ropa.
Aldrig i livet! När jag kom fram till busshållplatsen tog jag upp telefonen och slog Jessies nummer. Hon svarade efter bara en signal.
”Em, var är du?!”sa hon. ”Jag har ringt dig typ hundra gånger!”
”Jo, jag vet” började jag men hon avbröt mig.
”Du fattar inte hur orolig jag varit!”
”Förlåt, men efter att jag följt dig träffade jag Harry och” hon avbröt mig igen.
”Jag hoppades att något sådant hänt. Jag var tvungen att hitta på en nödlögn för farmor och farfar!”
”Förlåt så himla mycket, Jessie! Vi glömde bort tiden” Hon suckade.
”Jag förlåter dig. Var är du?”
”På bussen”
”Bra,skynda dig hem!”
Jag öppnade dörren så tyst jag kunde och smög upp på övervåningen och in i vårt rum. Jessie satt i sin pyjamas på sängen.
”Berätta allt!” sa hon och log. Antar att hon inte var arg på mig längre.
”Kan vi ta det här senare? Det känns som om jag ska svimma av trötthet när som helst.”
”Okej, men gör i ordning dig snabbt!”
Jag borstade tänderna bytte om till pyjamas och kröp ner i sängen.
”Men berätta!” sa Jessie otåligt när jag slöt ögonen. Jag kände mig inte så pigg på att berätta om vad som hänt så jag svarade:
”Berätta om dig och Zayn först” Hon log världens största leende och började:
”Vi var på en jättemysig restaurang och den hade varit asbra om det inte vore för personalen”
”Vad var det med personalen?” sa jag och rynkade pannan.
”Jo, först stod hovmästaren och pratade i telefon om att Zayn var där och så blev hon assur när jag avbröt henne och sedan när servitören kom och vi skulle beställa ignorerade hon mig mig och flörtade med Zayn.”
”Men förutom det?”
”Var det bra, pinsamt, fantastiskt och en massa andra saker! Men det känns konstigt när fansen kommer och vill ha en autograf och ta en bild med honom.” Jag instämde. Det var några som hade kommit fram till Harry också. ”Men Em, du har fortfarande inte berättat om din kväll!” Jag rodnade.
”Jag tror att jag totalt gjort bort mig och att han aldrig kommer vilja träffa mig igen.”
”Va, varför?! Vad gjorde du?!” sa Jessie chockat. Jag lutade mig framåt och viskade i hennes öra vad jag gjort. Jessie fnissade.
”Okej, men jag blir förvånad om han inte ringer dig det första han gör imorgon.” sa hon och log.
”Tror inte det”
”Vi får väl se” sa Jessie. Jag himlade med ögonen, lade mig ned och försökte sova.
______________________________________________________________________________________________________________________
Kort del idag men det gör väl inte så mycket? Alla ska väl endå titta på killarnas uppträdande på The X-factor ikväll? Tyckte ni? Ciao! Ses!
