onedirectionnovell

Andas, tänkte jag för mig själv innan jag gick in. Allt kommer att gå bra. Lokalen såg precis ut som jag hade tänkt mig. Från de vita väggarna, fotagrafierna som hände på väggarna till receptionisten med oklanderligt utseende. Min mage knöt sig och jag harklade mig för att bli av med den obehagliga klumpen i min hals.

”Hej, jag heter Jessie och har ett möte här...?” Mitt konstaterande blev till en fråga. Receptionisten log varmt mot mig som om hon var van vid att nervösa tonårstjejer kom in och inte visste vad de skulle göra av sig.

”Ja det har du, Mariah väntar på dig i rummet bredvid.” Kvinnan nickade mot en korridor precis bredvid oss. ”Tredje dörren till höger.” Hon log ett sista, glatt men trött leende mot mig innan hon började skriva på sin dator igen.

Carolines perspektiv

Det var tider som den här som jag hade svårt att inte tänka på honom. Hans leende, hans ögon, hur han sa mitt namn… Men det skulle aldrig gå. För det första så trodde jag inte att han besvarade mina känslor och för det andra hade jag hade betett mig som om jag hatade honom. Jag suckade och undrade vad jag skulle hitta på medans Em var ute och sprang och Jessie var på sitt möte. Det tog ett tag att komma på någonting men efter ett tag gav jag med mig och gjorde någonting jag älskar och är bra på istället. Jag hade precis börjat ta fram det jag behövde för att baka när jag hörde någonting bakom mig. Innan jag hann reagera på ljudet kände jag ett lätt tryck på min axel och jag ryckte till vilket resulterade i att jag tappade bunken jag burit på.

”Åh, herregud! Det var inte meningen att skrämma dig!” sa en storögd Niall när jag försökte hämta andan.

”Det gör ingenting” sa jag och rodnade. ”Vad gör du här?”

”Jag knackade på men ingen öppnade så jag gick in.” han såg lite generad ut. ”Jessie sa att det var okej.”

”Men om du träffade Jessie…” Jag tystade medans jag lade ihop två och två. ”Måste ju du varit här i minst en halvtimme!” Hans ansikte fick en ännu djupare nyans av röd.

”Ja...” Niall tog ett djupt andetag. ”Jag borde gå.” Han började vända sig om men innan han hann gå så tog jag tag i hans arm.

”Nej. Gå inte.” Han tittade på mig undrande. ”Jag vill att du ska stanna.” Hans ansikte sprack upp i ett av dem där speciella leendena som bara Niall kan göra. Han log och jag log och vi såg säkert ut som två idioter men jag brydde mig inte utan tanken fick mig bara att le ännu bredare.

”Whoops” sa Harry och syftade på glassen som han med mening hade smetat ut över hela mitt ansikte.

”Du ska få” sa jag i min mest hotfulla röst och höjde min glass för att göra detsamma på honom men han sprang iväg innan jag hann kladda ner honom. ”Kom tillbaka hit!” ropade jag och jakten började. Harry rundade en bänk och verkade sicksacka mellan alla människor men jag, som var van vid att springa, var mycket snabbare och när Harry märkte det så stannade han.

”Jag ger upp!” Han lyfte händerna. ”Jag gör vad som helst!” tillade han när jag närmade mig honom med glassen i högsta hugg.

”Vad som helst?” frågade jag och log brett.

”Vad som helst.”

”Då börjar vi med det här.” Jag drog honom närmare mig och kände hans läppar mot mina. När vår kyss djupnade så höjde jag långsamt glassen. Jag drog mig hastigt bort och tryckte in den halvt smälta glassen i hans ansikte.

”Fusk!” skrattade han.

”Hämnd, ljuva hämnd.” suckade jag nöjt och log okynnigt mot honom.

”Antar att vi måste hem till mig och tvätta av oss?” Han blinkade mot mig och jag bara skrattade åt vad han antydde. Killar, tänkte jag och himlade med ögonen.

I'm back! Jag(Astrid) har varit lite upptagen med en massa annat så Bella har skrivit de senaste delarna, men nu är jag tillbaka! Vad tyckte ni?