Del 15
Jag var inte längre irriterad på Carro, jag började bara mer och mer tänka på hennes fina leende, hennes blåa ögon.....
Zayns perspektiv
Klockan var snart ett och jag hade inte åkt till Jessie än, jag drog på mig jackan och sprang ut till bilen.
Jag tog upp mobilen och ringde Jessie.
"tja sötnos", sa jag
"Heej, varför är du inte här än?", frågade hon
"Jag glömde bort tiden..." Sa jag sakta
"Okejj, det gör inget.Men åk direkt" Sa hon och försökte låta sträng, det gick inte så bra, hon började bara skratta.
"Är på väg" sa jag
"Okej, hejdå. Puss" Sa hon och la på.
Hon stog och väntade ute i regnet, istället för att vänta inne, inte så smart.
Emelies perspektiv
När vi stog i själva London Eye, så hade Harry sina armar runt mig, utsikten var jätte fin och jag hade världens bästa kille.
Jag vände mig ur Harrys grepp och gick närmare glaset.
När jag vände mig om så stog Harry och låtsades vara ledsen för att jag hade vridit mig ur hans grepp.
"Meeh! Jag gillar inte när du låtsas vara ledsen" Sa jag och han kom fram till mig.
"Gör du inte? Bevias det" Sa han då och såg busig ut i blicken.
Hur ska jag bevias det då hade han tänkt?
"Meen...." Sa jag, men jag han inte säga mer innan han kysste mig.
"Du behöver inte bevisa det, älskling" Viskade han i mitt öra, jag ryste till av välbehag.
När vi hade åkt klart så ville jag gå in i affärer men det ville inte Harry, men jag tvingade in honom i affärer ändå.
Tillslut så fick jag inte in honom i en enda affär till, så han sa att han skulle vänta utanför.
Inne i affären så hittade jag, en söt klänning, en tröja och ett par jeans.
Jag gick till kassan och betalade.
När jag om ut såg jag först inte Harry, jag kollade mig runt och såg honom inte.
Han skulle väll vänta här?
Precis när jag ska gå och leta efter honom, så ser jag någon med likadant hår som Harry, och samma kläder.
Jag är på väg att gå fram till honom när jag ser att han står lutat med ena armen mot väggen som om det var någon framför honom, jag gick närmare och fick syn på en annan tjej som stog med sitt ansikte säkert högst tre centimeter från hans ansikte, jag hinner bara kolla bak sen när jag kollar igen så ser jag hur han tar hennes ansikte mellan hans händer och kysser henne, precis som han brukar göra med mig.
Jag bara står där och kollar som en tönt, jag kunde inte hindra tårarna från att rinna.
Och precis när jag ska gå så får Harry syn på mig.
Han börjar gå mot mig, men jag börjar springa därifrån.
Han sprang efter och han var snabbare än mig, men när han kom ifatt mig och hindrade mig från att springa mer så slår jag till honom, så att han släpper mig, jag stog inte ut med att se honom
"Emelie!Vänta, det är inte som der ser ut som!" Hör jag hur han skriker efter mig.
Men jag lyssnar inte, jag bara forsätter att springa ända till jag kommer fram till busshåll platsen, precis då kommer bussen och jag kliver på.
Jag kollar ut och ser Harry stå och bara kolla efter bussen
Jag kan inte fatta att han gjorde så dära.
Jag som trodde att han var min, ingen annans.
Jag trodde att han älskade mig, men när jag hade sett honom kyssa den där tjejen så trodde jag inte det längre, allt hade bara varit lögner.
Min mobil vibrerade, och det stog skyddat nummer, jag svarade.
"Hallå?"Andades jag
"Hej.." Det var Harry
"Vad vill du Harry?" Sa jag med ett tråkigt tonfall.
"Jag ville bara säga att jag älskar dig och ingen annan, det var inte som det såg ut som, snälla förlåt mig. Jag gör vad som helst" Sa han.
"Vad som helst?" frågade jag
"Vad som helst jag lovar" svarade han
"Okejj, Låt mig vara. Det är över!Hej då Harry. Jag älskar dig" Sa jag och la på.
Det var sant, jag älskade honom, över hela mitt hjärta. Men han hade svikit mig.
Harrys perspektiv
Jag låg i min säng under täcket och ville aldrig gå upp, när Emelie hade sagt att det var över, gick hela världen under, åtminstonde för mig...
Jag vet inte vad som flög i mig när jag hade kysst Olivia, mitt ex.
Jag tänkte inte klart, det var ju Emelie som jag älskade inte Olivia.
Jag visste inte vad jag skulle göra, Em hatade säkert mig nu.
Astrid har inte smsat på hela kvällen så jag(Bella) skrev istället, hehehe<33333
juste
Hejj, jag tror faktiskt att Astrid ska skriva idag, hennes tur... men hon gör bara det om hon hinner, så ni vet! annars gör jag ett nytt inlägg senare
..
kommentera då!<3333
Del 14
"Men jag kommer och hälsar på ofta och jag ringer dig hela tiden" Sa jag
"mm, det hoppas jag" svarade hon och kysste mig.
Carolines perspektiv
Den blonda killen framför mig var söt, han hade blåa ögon och lite men bara lite lockigt hår.
Han hade sett mig i en affär och hade gått fram till mig och nu satt vi här. Han var riktigt rolig
Jag såg att klockan var mycket, men jag orkade inte bry mig.
"Jag måste gå nu, det var roligt att träffas. Du fick mitt nummer va?" Sa han
"Okej, ja jag fick ditt nummer" ,svarade jag. Han reste sig upp och kramade mig
"Hejdå!" ropade han vid dörren i Starbucks, Jag vinkade istället.
Jag reste mig upp och gick sakta mot busshåll platsen.
Jessies perspektiv
Jag satt i mitt, Ems och Carros rum och väntade på att någon av dom skulle komma hem,eller jag visste att det bara skulle vara Carro, men istället för att bara sitta där så fixade jag naglarna.
Jag blev precis klar med alla naglar så öppnade Carro dörren.
"Heej!"Sa jag
"Hejj!förlåt för att jag stack tidigare idag men...."Svarade hon
"Det gör inget" sa jag
Vi tog fram en kortlek och spelade, jag vann.
Jag bestämmde mig för att ringa Zayn och kolla vad han gjorde, det gick fyra signaler innan han svarade.
"Heej"Sa jag "Vad gör du?"
"Hej sötnos, jag spelar spel med grabbarna" svarade han
"Okeej, men vi kan väll ses imorgon?"
"Okej, jag hämtar dig vid 1 tiden imorgon då" svarade han
"Okej hejdå"Sa jag
"Hejdå, sovgott, sötnos" Sa han och la på.
Harrys perspektiv
Nästa dag
När jag vaknade åkte jag till sjukhuset där Em låg, hennes doktor hade sagt att jag var tvungen att åka över natten.
"Harry!" Ropade en sköterska
Jag vände mig om
"aa?"
"Emelie kan åka hem idag" sa hon snabbt och gick därifrån.
Kunde Emelie åka hem idag? Jag blev överlycklig.
Jag gick med snabbare steg än förut mot hennes rum.
När jag om in låg hon i sina vanliga kläder och allting var packat.
"Älskling? Är du redo att åka?" Sa jag och gick fram och kysste henne.
"Jag är redo, men akta på dig så att jag kan ställa mig upp då" Svarade hon och log.
Jag hjälpte henne upp och när hon gick så haltade hon lite.
Vi satte oss i bilen och jag frågade
"Vart ska vi åka?"
"Jag vet inte...Vi kan åka till London Eye?"Hon gjorde om det till en fråga
"Visst, jag bjuder, men då är du..." Han jag säga innan hon kysste mig för att jag skulle bli tyst. Det hjälpte.
Carolines perspektiv
"Du Jessie...Jag träffar den där killen idag igen, om det är okej för dig? asså du kommer ju vara ensam till Zayn kommer" Sa jag
"Det är okej för mig" Svarade hon
Jag log mot henne, hon var en av mina två bästa vänner och hon var omöjlig att inte tycka om.
"Okej då går jag" Sa jag "Hejdå"
"Hejdå"
När jag kom fram till Starbucks där det var tänkt att vi skulle mötas så var han inte där.
Juste vad var det han heter nu igen... Eeehm. Det var någonting på A iallafall.
Alexander var det! precis när jag kom på namnet så knackade någon på min rygg.
Jag vände mig överaskat om
"Hej!"Sa Alexander och kramade mig
"Hej"Svarade jag lite blygt.
Vi gick in till Starbucks och jag beställde en kaffe, han också.
Klumpig som jag är råkar jag gå in i en man så att han ramlar och en kvinna bakom honom också.
Jag blir illröd i ansiktet och vågar inte kolla på Alexander. Jag hjälper mannen och kvinnan upp sedan springer jag generat därifrån.
Jag hör hur Alexander springer efter mig och ropar
"Vänta!"
Han är mycket snabbare än mig så han kommer ifatt mig snabbt och tar tag i mig.Han försöker kolla in i mina ögon men jag kollar bort
"Kolla på mig" Säger han mjukt
Jag kollar upp på honom.
"Förlåt..."viskar jag
"För vad? Att du råkade gå in i den där mannen?" frågade han
Jag vek undan med blicken igen.
"Nej, kolla på mig Caroline, vad är du ledsen för?"
"För att jag sprang ifrån dig..." Sa jag och kollade in i hans blåa ögon, hans ansikte mjuknade och han kramade mig
"Det är inget att säga förlåt för" Sa han mjukt.
Jag föll för honom i det ögonblicket, kan man verkligen fallla för någon bara sådär? det verkar inte trovärdigt. Men det hade hänt.
Nialls perspektiv
Jag var inte längre irriterad på Carro, jag började bara mer och mer tänka på hennes fina leende, hennes blåa ögon.....
Heej! Nu fick ni väll en ganska lång del? Jag(Bella) har inte kollat igenom texten så det kan finnas stavfel, men ni fattar nog ändå.... Eller? Nejmen Hur var den här delen? Vad tror ni kommer att hända?
Del 13
Em såg helt förstörd ut, jag sprang snabbt fram till henne.
Emelies perspektiv
Jag och Caroline hade pratat oavbrutet hela dagen och till slut så hade jag somnat, jag vaknade av en mardröm.
Den handlade om min förra pojkvän som hade hotat mig att döda mig hade kommit på natten och stuckit en kniv i först Harry sedan Jessie sen alla andra och tillslut mig...
"Harry?" sa jag tyst
"Han gick ut lite, men han är tillbaka om ett litet tag tror jag" ,Svarade Niall
Jag kollade lite åt sidan och där satt Niall och Louis Caroline , på min andra sida satt Jessie och Zayn.Dom höll hand.
"Aaaw vad gulliga ni är" sa jag utan att tänka efter, typiskt mig. Jag vände generat bort blicken efter att skämt ut mig för killarna.
"Visst är dom!" Svarade Niall retsamt och log
"Sötare än dig iallafall" Svarade Caroline då
Niall gav henne en irriterad blick och hon gjorde desamma.
Hade jag missat något? Var dom osams?
"Jag orkar inte vara i samma rum som dig!" Säger Niall plötsligt
"Bra för då slipper du mig!" Säger Caroline och rusar ut ur rummet.
Det var inte likt någon av dom, Niall väntade en stund sen stack han också.
Det gick en långsam halvtimme sen sa Zayn
"Vi kanske borde åka och leta efter dom" Jag brydde mig inte så jag vände mig om och blundade, någon skulle väll antagligen stanna med mig.
Zayns perspektiv
Alla andra instämde om att vi borde leta efter dom och vi gick ut till bilen, Harry skulle väll antalgligen komma snart.
Vi åkte runt i bilen i säkert en timme minst och letade efter Niall och Caroline, dom var inte i sina rum och Niall hade inte sin mobil på och Caroline svarade men när hon hörde att det var vi så la hon på, sen efter några gånger så svarade hon inte mer.
Klockan var runt elva på kvällen och då såg vi Caroline på Starbucks med en kille, hon verkade väldigt glad.
Jessie smsade henne
Vi såg dig nyss, men var försiktig och bara du kommer hem ikväll så blir vi glada<3333
Jessie kramade mig och kollade upp på mig, jag kunde inte hålla mig, Jag böjde mig ner och kysste henne, när jag var klar så log hon stort fast hon försökte låta bli att visa det så hon kollade bort men jag han se leendet.
Harrys perspektiv
Ärendet jag hade varit borta på hade tagit flera timmar, men som tur hade Emelie alla andra där.
När jag kom fram till sjukhuset så tänkte inte jag på att killarnas bil inte var där.
Jag sprang upp till Emelies rum och där låg hon helt själv och kollade sig förvirrat runt.
När hon fick syn på mig blev hon lugnare och jag gick fram och kysste henne.
Hon fick en rynka mellan ögonbrynen och såg plötsligt koncentrerad ut.
"Vad är det Em?" frågade jag
Hon tvekade och sa sakta
"Jag tänker bara på när jag måste tillbaka till sverige..."
Fan också det hade jag glömt.
"Men jag kommer och hälsar på ofta och jag ringer dig hela tiden" Sa jag
"mm, det hoppas jag" svarade hon och kysste mig.
Fööörlåååt för världens sämsta uppdatering! Men jag(Bella) hade nästan glömt bort novellen och jag trodde att Astrid hade skrivit i helgen, men det hade hon inte...<3 men vi ska verkligen försöka att uppdatera så ofta vi kan, vi försöker okej!<3333:D
Del 12
Den blonda tjejen som Zayn tilltalat verkade lite förvirrad.
”Jessie sa att du skulle vänta på oss här” sa jag för att hjälpa henne på traven.
”Är ni Jessies kompisar?!” sa hon och glodde på oss.
”Ja”, sa Zayn och log. ”Det kan man säga”.
Harrys perspektiv
Jag vaknade av att Emelie sa mitt namn
"Harry!" sa hon nästan lite irriterat
"Ja nu är jag det" Svarade jag och böjde mig fram och kysste henne.
"Du Em?" sa jag
"Vad?" svarade hon med ett stort leende
"Jag måste åka iväg på ett snabbt ärende lite senare"Sa jag sakta
hon såg ledsen ut, men sa snabbt
"det kommer väll vara någon annan här?" hon lät orolig
"Ja, Liam, Zayn, Jessie och hon den där andra tjejen..."
Hon himlade med ögonen när jag sa den andra tjejen, men jag hade glömt vad hon hette, vad var det?
Carolines perspektiv
Jag kunde knappt prata när jag följde med Zayn och Liam till deras bil, dom öppnade dörren åt mig och när jag satte mig var jag helt darrig och kunde inte prata. Vad skulle jag säga? Tänk om dom frågar mig något?
Liam sneglade bak på mig och när jag såg att han kollade vände jag generat bort blicken.
"Vi är framme nu" Sa Zayn
"Okej" svarade jag
Jag följde efter dom in till sjukhuset och när vi kom fram till Emelies dörr så lät dom mig gå först.
Em såg helt förstörd ut, jag sprang snabbt fram till henne.
förlåt för en jätte kort del men jag hade 5 min på mig nu måste jag gåå hejdå skriver en längre imorgon!
...
Hej,hej!
Vi båda har haft väldigt mycket att göra så vi har inte hunnit skriva... Men imorgon! Då! Ska ni kolla på One Direction: A Year In The Making? För det ska jag! Älskar er! *virtuell björnkram*
Del 11
Jag gick på planet satte mig på min plats, och kollade ut. Det skulle bli så spännande i London.
_______________________________________________________________________________________________________
Jessies perspektiv
Em såg hemsk ut. Hon hade stygn i pannan och en blåtira över ögat. Hon kisade.
”Em, är du vaken?”, viskade jag.
”Ja, det är jag”, sa hon och såg på mig. ”Har du gråtit?” Jag snörvlade.
”Lite kanske”
”Gör inte det. Kom”, sa hon och jag gick fram och hon gav mig en kram. Jag lösgjorde mig från kramen och berättade:
”Carro kommer snart.”¨
”Seriöst? Hur snart?”
”Om en timme kanske. Men vila tills dess.”
”Okej” sa hon och gäspade. ”Jag behöver nog det”.
Hon slöt ögonen och andades tungt.
Jag antar att jag också somnade för att det första jag hörde sedan var att någon sa mitt namn.
”Jessie? Hallå?” Det var Zayn. Jag blinkade nyvaket och svarade:
”Ja, vad är det?”
”Skulle inte er kompis komma snart?”
”Jo, just det!” sa jag och flög upp och tittade på klockan. ”Vi måste åka nu!” Jag började leta efter min väska men Zayn avbröt mitt letande.
”Stanna här” sa han. ”Du behöver sova. Harry också.” Vi vände våra blickar mot Harry som satt och sov på stolen närmast sjuksängen. I vanliga fall hade jag insisterat på att få följa med men jag var så trött.
”Okej.” sa jag och Zayn smekte min kind och jag ryste av välbehag.
Liam, han, Harry och jag var de enda av oss som var kvar på sjukhuset. Farmor och Farfar var de sista som åkt hem. Jag tog fram mobilen och smsade Carro:
Ring mig när du är framme. <3
Carolines perspektiv
Jag satte på mobilen och såg att Jessie hade smsat mig. Det stod att jag skulle ringa henne när jag var framme så jag ringde henne.
”Hej, det är Jessie” svarade hon.
”Hej! Du skrev att jag skulle ringa dig?”
”Ja, jag kunde inte komma och möta dig och det kunde inte farmor eller farfar heller så några kompisar möter dig.” Oj, hon lät verkligen trött. ”Stanna kvar där du kommer in så kommer de fram till dig.”
”Okej, men sov nu! Du låter helt slutkörd.”
”Är det så uppenbart?” hon suckade. ”Ja, men vi ses snart!”
”Det gör vi.” Hon lade på och jag så mig runt. Det hade bildats en folksamling på andra sidan av den halvtomma flygplatsen. Säkert någon kändis, men vad gör kändisar på en flygplats så här sent?
”JAG ÄLSKAR DIG ZAYN!” hörde jag något fan skrika.
Var det Zayn Malik från One Direction?! De som stod i centrum för all uppmärksamhet verkade gå åt mitt håll. Det var inte bara Zayn utan också Liam! Jag motstod lusten att bete mig som de andra fansen och tvingade mig själv att stå kvar. Jessie hade ju sagt att hennes kompisar skulle komma fram till mig, de kanske skulle missa mig om jag sprang fram till Liam och Zayn. Zayn kom fram till mig, mig! Och frågade:
”Hej! Det är du som är Caroline eller hur?” Det kunde väl inte vara Zayn och Liam från One Direction som var Jessies kompisar?!
Liams perspektiv
Den blonda tjejen som Zayn tilltalat verkade lite förvirrad.
”Jessie sa att du skulle vänta på oss här” sa jag för att hjälpa henne på traven.
”Är ni Jessies kompisar?!” sa hon och glodde på oss.
”Ja”, sa Zayn och log. ”Det kan man säga”.
________________________________________________________________________________________________________________
Så himla ledsen för att jag inte hann publicera igår! Men här kom den idag istället. ;) Men jag(Astrid) och Bella har kommit överens vi ska försöka skriva varje dag istället. Bra va? Älskar er! <3
Del 10
Emelie, min Emelie var medvetslös. Hon var fastbunden vid en stol och var alldeles blodig. Vad fan hade de jävlarna gjort med henne?! Jag rusade fram till Em och lossade repen och tog sedan upp henne och bar henne till ambulansen, hon var lealös i mina armar.
Emelies perspektiv
Jag ville inte öppna ögonen, rädd för att träffa dom där killarna.
Ja tänkte på ett skrik precis innan jag hade slocknat, någon hade ropat," släpp henne ditt svin"
Det hade låtit som Harry... Harry!!!
"Emelie, gumman, hör du mig?" frågade någon, men det var någon röst jag kände igen
"mmmm" svarade jag, jag orkade inte prata
" Jessie! hon har vaknat!" ropade någon
Jessie, jag började le och tänkte på nyheten jag hade tänkt att berätta för henne.
Jag hörde några steg komma närmare och jag öppnade ögonen.
Jessies perspektiv
Jag gick snabbare och snabbare mot Em.
"Em, öppna ögonen!det är Jessie" sa jag och satte mig brevid henne.
Hon kisade försiktigt och när hon såg mig öppnade hon dom helt, hon kollade sig runt och blev rätt så förvånad
"Vart är jag? och hur hamnade jag här?" frågade hon, hennes röst var helt förstörd
"Du är på sjukhuset i London" Jag valde att inte svara på andra frågan
"Eeeh, varför?" frågade hon
"För att killarna som hade kidnappat dig har misshandlat dig" svarade en läkare som kom in igenom dörren.
Carolines perspektiv
Jag hade nyss fått ett samtal från Jessie om vad som hade hänt Emelie, Jag hade redan sagt att jag skulle försöka att åka dit imorgon istället.
Jag packade ihop mina saker på stranden och började sakta gå mot mitt hus. När jag kom fram började jag packa mina saker, och när jag var klar gick jag till min säng satte på larm och blundade.
Jag vaknade av att larmet ringde, min mamma hade bokat en biljett åt mig idag, jag gick upp och fixade mig, när jag var klar så gick jag och satte mig i bilen
Jag gick på planet satte mig på min plats, och kollade ut. Det skulle bli så spännande i London.
Förlåt för en skit kort del men jag(Bella) var tvungen att skriva en snabbt och jag hade inte så mycket tid, men det blev ju någontig iallafall, asså det hände typ ingenting, men jaja<3:D
Del 9
Efter ett litet tag så kom vi fram till en buss station hon gick fram och pekade på en stor röd fläck, som såg attt att vara blod...
Emelies perpektiv
”Var är han?” Jag bet mig i läppen och skakade på huvudet. Samma svar jag gett honom alla andra gånger han frågat. ”Var?! Svara!” När han ännu en gång inte fick något svar lyfte han handen och gav mig en örfil. Repen som de hade bundit mig med skar in i mina handleder. Det gjorde ont. Överallt.
”Vänta” sa en kille. ”Jag tror jag vet vad som kan få henne att snacka” Han gick ut och kom tillbaka med ett svart föremål i handen men jag kunde inte se vad det var för någonting, blodet som rann ner i mina ögon gjorde allting suddigt. Men jag hörde de andras förväntansfulla inandningar.
”Var är Harry Styles, din pojkvän?”
”Jag vet inte.”
”Säg. Annars dödar jag dig.” Jag sakta förstå vad det var han tryckte mot min tinning. En pistol.
”Men jag vet inte! Släpp mig!” skrek jag med panik i rösten.
Jag hörde skottet innan jag kände smärtan. Och då skrek jag.
”SLÄPP HENNE DITT SVIN!”
Harrys perspektiv
Jag hade hört skriket och då hade allting brustit för mig. Jag sprang in och tacklade killen som höll i pistolen i mitt ursinne. Poliserna hade med mig grep de andra. Emelie, min Emelie var medvetslös. Hon var fastbunden vid en stol och var alldeles blodig. Vad fan hade de jävlarna gjort med henne?! Jag rusade fram till Em och lossade repen och tog sedan upp henne och bar henne till ambulansen, hon var lealös i mina armar.
__________________________________________________________________________________________________________
Ni får den här delen idag istället för att jag kommer inte kunna uppdatera imorgon. Ganska kort del men det är endå någonting. :P Vad tyckte ni?
del 8
"Eeehm tror det, det beror på om Em vill det" Svarade han
"Jag vill" Svarade jag tyst
Hans ansikte sprack upp i ett stort leende
"Hejdå jag måste gå men vi kan väll ses senare?" frågade jag
Jag tog upp mobilen, det stog ett missat samtal från Em.
Jag ringde upp henne
"Heeej!!!!!" Svarade hon glatt
"Heej, vad är det? du låter jätte glad!"
"Jag är jätte glad, kom till buss stationen så berättar jag!"
"På direkten? Nu?" frågade jag
"Ja nuuu skynda dig!"
"Okej jag är där om 5 minuter!" svarade jag.
Jag sprang in till hallen satte på mig ett par svarta ballerina skor och tog tag i väskan och la in allt som behövdes och sen så sprang jag dit.
Hon var inte där, vart var hon?, hon skulle ju vara här?
Jag tog upp min mobil och smsade
"Vart är du?"
Det var tomt här och sen hörde jag Emelies sms signal, jag sprang mot ljudet och sen hittade jag en mobil, jag tog upp den det var Emelies.
Jag la ner hennes mobil i väskan och kollade ner där hon hade tappat mobilen och jag såg någon stor röd fläck.
Jag började få panik, hade det hänt något med Em?
Sen ringde min mobil och jag tog upp den utan att kolla på skärmen.
"Hej, det är Jessie" Svarade jag
"Hej, sötnos" Det var Zayn
"Heej, eeeehm, Du har inte hört något om Em?" Frågade jag
"Nej, eller jo imorse, där jag och grabbarna hittade Harry och Em när dom kysstes..." svarade han
"åååh?"
"aa men har det hänt något eller?" frågade han
"Nej eller jo eller nej det var inget hejdå"Sa jag och la på.
Jag satte mig ner och påmindes om den röda fläcken... Skiiiiiiit! Var det blod?
Nu var jag säker på att något hade hänt. Helt säker
Emelies perspektiv
Jag vaknade av att jag hade väldigt ont i huvudet, jag låg fortfarande och blundade jag tog upp handen till huvudet där jag hade ont, jag kände något varmt och blöt där. Jag öppnade sakta ögonen och kollade på min hand.
Det var något rött, men jag kom inte på vad det hette... OMG det var blod! Jag satte mig upp och såg några killar i min ålder.
"Kevin, Hon har vaknat. Vad ska vi göra?"
"Jag vet inte slå henne i huvudet så att hon slocknar eller nåt, jag vet inte!" Sa han som tydligen hette kevin.
Vi var i en bil, jag var för förvirrad för att fatta att jag inte kände dom, så jag satte mig och kollade ut igenom fönstret. Jag kände inte igen mig
"Vart är vi på väg?" Frågade jag
"Någonstans du inte får veta" Sa Någon kille
"Nehä skit i det då" Sa jag surt
Jag vände mig och jag såg någonting svart komma mot mig.
Sen blev allting svart, jag kunde inte hitta upp.
När jag vaknade så var det väldigt ljust.
"Tja sötnos, har du vaknat?" Sa en röst jag inte kände igen
Jag satte mig snabbt upp och kollade vem det var, jag kände inte igen honom
"Vem vafan är du? och vart är jag?" frågade jag och blev lite rädd
"lugn sötnos, jag ska inte göra illa digm Sa han och började gå mot mig.
Jag sa snabbt
"Kom inte närmare!"
"Varför inte?" Frågade han mig och tog ett steg närmare mig
"För då är du illa ute"
Jag såg 3 andra killar kolla in i rummet
Jag hade ingen chans mot alla dom
Han tog ett steg närmare och ett steg till så skulle han kunna röra vid mig.
"Gå inte närmare" varnade jag
"Du kan inte göra illa mig lilla gumman" Sa han
Det viste jag redan att jag inte kunde. Han tog ett steg närmare och började ta på mig, jag fick panik.
"Boort från mig din äckliga idiiitoooooooooot!!!!!!!!!!!" Skrek jag och började gråta, jag ville bort härifrån.
Jag började springa men dom andra kom snabbt ikapp mig. Jag slog till killen som hade pratat med mig när jag vaknade.
En av killarna tog tag i mina handleder och höll mig så hårt att jag inte kunde göra något.
Killen som jag slagit såg väldigt arg ut och gick fram till mig och slog mig i magen, och ansiktet.
"Gör du så igen så är du väldigt illa ute, så det är bäst att du bara gör som jag säger"
Jag undvek att kolla på honom, och han tog tag i mitt hår och tvingade mig att kolla på honom.
Harrys perspektiv
Zayn hade berättat om telefon samtalet med Jessie och jag bestämde mig för att ringa till Em och kolla om allt var bra.
Efter tre signaler så svarade någon
"Hej det är Jessie" Svarade Jessie, det var inte Em?
"Hej var är Em? frågade jag
"Jag vet inte... Hon är borta" Det lät som om hon hade gråtit
"Jag kommer" Sa jag snabbt och la på
Efter en halvtimme så kom jag fram till Deras hus och ringde på, när Jessie öppnade dörren så drog hon med mig ut.
Efter ett litet tag så kom vi fram till en buss station hon gick fram och pekade på en stor röd fläck, som såg attt att vara blod...
Hej! förlåt att jag(Bella) inte hann göra ett inlägg igår men nu får ni en del:D den var väll hyfsat lång? Snart ska ju Astrid skriva så det kommer att bli lite bättre, men berätta gärna om våran blogg för era kompisar och sånt<33
Del 7
”Jag tror att jag totalt gjort bort mig och att han aldrig kommer vilja träffa mig igen.”
”Va, varför?! Vad gjorde du?!” sa Jessie chockat. Jag lutade mig framåt och viskade i hennes öra vad jag gjort. Jessie fnissade.
”Okej, men jag blir förvånad om han inte ringer dig det första han gör imorgon.” sa hon och log.
”Tror inte det”
”Vi får väl se” sa Jessie. Jag himlade med ögonen, lade mig ned och försökte sova.
Jag vaknade av att min mobil ringde, jag tog upp den och svarade utan att kolla på displayen
"Hallå?" svarade jag
"Hej, eehm det är Harry väckte jag dig?" svarade han
"aa det gjorde du men det gör inget" svarade jag
"har du lust att träffas idag?"
"Vist"svarade jag utan att tänka efter
"okej jag ringer dig sen hejdå" sa han och la på
Fan jag kom ju på att jag kysste honom förut, men om han ringer så vill han väll träffa mig?eller han kanske hade glömt det...
Jag gick till garderoben och drog fram ett par ljusa jeans och ett vitt linne och en svart kofta, jag gick till badrummet och sminkade mig, det vanliga fick det bli, mascara och puder
Harrys perspektiv
Undra vad Em gjorde nu? hade hon glömt igår? det hade inte jag, hon tyckte att det hade varit pinsamt men jag gillade det, hon hade ju kysst mig.
"Harry!"Ropade Zayn
"Aa, vad är det?" ropade jag tillbaka
"Jag hittade Jessie på Twitter" jag gick till honom, och tog up min mobil och följde henne.
Jag gick in på mitt rum och gick in på henne, hon borde säkert följa Em.
Japp det gjorde hon.
Jag bestämde mig för att gå ut en liten sväng.
Jessies perspektiv
åååh. kvällen hade varit perfekt igår förutom den dåliga personalen, jag gick till köket och där satt Em och åt en macka.
"Godmorgon sömntuta" Sa hon
"ska du säga du vaknade säkert nyss" svarade jag
hon flinade och sa
"Jag ska ut med Harry idag, är det okej för dig att vara utan mig?" frågade hon
"Vist är det okej, sa ju att han skulle vilja träffa dig igen"
Emelies perspektiv
"Jag går ut lite!" Sa jag och tog på mig mina vita converse och gick ut igenom dörren
jag gick på bussen och smsade Harry
"Hej, skulle vi kunna träffas om en halvtimme på Starbucks?"
Jaf fick snabbt ett svar
"okej, jag tar med mig din påse du glömde"
Jag gick runt lite i äffärer, tillslut var det bara fem minuter kvar och jag började gå till Starbucks
När jag kom fram var han redan där.
"Hej!" sa han
"Hej" svarade jag lite tystare.
Han gav mig påsen och kramade mig, jag skulle precis släppa honom när han kollade ner på mig och kysste mig.
Jag blev helt röd i ansiktet
"Bli inte generad, gullet. Jag gillar dig om du inte redan viste det" Sa han
"Jag gillar dig också"Sa jag och kramade honom
"Så är ni tillsamans nu, Harry har tjatat om dig hela tiden" Sa någon
Jag kollade förvånat upp och där stog alla fyra killaran i bandet
"Eeehm tror det, det beror på om Em vill det" Svarade han
"Jag vill" Svarade jag tyst
Hans ansikte sprack upp i ett stort leende
"Hejdå jag måste gå men vi kan väll ses senare?" frågade jag
Heeej! Hände inte så mycket men jag orkade inte skriva något särskilt och inte säkert att jag(Bella) hinner att uppdatera imorn då jag ska på bio och se Breaking Dawn<333 älskar 1D och The Twilight Saga vääääädigt mycket!
eeehm...FÖRLÅÅT!
Del 6
_______________________________________________________________________________________________________________________
Jag undvek att se på Harry och sprang ut.
”Vänta!” hörde jag honom ropa.
Aldrig i livet! När jag kom fram till busshållplatsen tog jag upp telefonen och slog Jessies nummer. Hon svarade efter bara en signal.
”Em, var är du?!”sa hon. ”Jag har ringt dig typ hundra gånger!”
”Jo, jag vet” började jag men hon avbröt mig.
”Du fattar inte hur orolig jag varit!”
”Förlåt, men efter att jag följt dig träffade jag Harry och” hon avbröt mig igen.
”Jag hoppades att något sådant hänt. Jag var tvungen att hitta på en nödlögn för farmor och farfar!”
”Förlåt så himla mycket, Jessie! Vi glömde bort tiden” Hon suckade.
”Jag förlåter dig. Var är du?”
”På bussen”
”Bra,skynda dig hem!”
Jag öppnade dörren så tyst jag kunde och smög upp på övervåningen och in i vårt rum. Jessie satt i sin pyjamas på sängen.
”Berätta allt!” sa hon och log. Antar att hon inte var arg på mig längre.
”Kan vi ta det här senare? Det känns som om jag ska svimma av trötthet när som helst.”
”Okej, men gör i ordning dig snabbt!”
Jag borstade tänderna bytte om till pyjamas och kröp ner i sängen.
”Men berätta!” sa Jessie otåligt när jag slöt ögonen. Jag kände mig inte så pigg på att berätta om vad som hänt så jag svarade:
”Berätta om dig och Zayn först” Hon log världens största leende och började:
”Vi var på en jättemysig restaurang och den hade varit asbra om det inte vore för personalen”
”Vad var det med personalen?” sa jag och rynkade pannan.
”Jo, först stod hovmästaren och pratade i telefon om att Zayn var där och så blev hon assur när jag avbröt henne och sedan när servitören kom och vi skulle beställa ignorerade hon mig mig och flörtade med Zayn.”
”Men förutom det?”
”Var det bra, pinsamt, fantastiskt och en massa andra saker! Men det känns konstigt när fansen kommer och vill ha en autograf och ta en bild med honom.” Jag instämde. Det var några som hade kommit fram till Harry också. ”Men Em, du har fortfarande inte berättat om din kväll!” Jag rodnade.
”Jag tror att jag totalt gjort bort mig och att han aldrig kommer vilja träffa mig igen.”
”Va, varför?! Vad gjorde du?!” sa Jessie chockat. Jag lutade mig framåt och viskade i hennes öra vad jag gjort. Jessie fnissade.
”Okej, men jag blir förvånad om han inte ringer dig det första han gör imorgon.” sa hon och log.
”Tror inte det”
”Vi får väl se” sa Jessie. Jag himlade med ögonen, lade mig ned och försökte sova.
______________________________________________________________________________________________________________________
Kort del idag men det gör väl inte så mycket? Alla ska väl endå titta på killarnas uppträdande på The X-factor ikväll? Tyckte ni? Ciao! Ses!
till alla nya läsare
Men det kan dyka upp ett inlägg imellanåt även fast att det inte var tänkt.
/Bella
Del 5
Det var Em som gick där.
Hon hade sitt långa bruna hår uppsatt i en hästsvans och ett par ljusa jeans och en fin tröja
Hon vände blicken och kollade sökande efter någon.
Sen gled blicken över vår bil och hon fick syn på mig.
Hennes ansikte sprack upp i ett stort leende.
”Varför stannade jag?” frågade Louis och vände sig mot mig. Zayn skrattade petade mig i sidan och svarade:
”Harry fick just syn på sin flickvän.” och Louis busvisslade.
Jag rodnade.
”Hon är inte min flickvän! Vi har bara träffats en gång!” protesterade jag och öppnade dörren ”Ni kan åka i förväg, jag kommer sen” sa jag och gick ut.
Emelie tittade på mig med sina ljust blå ögon och sa med sin söta brytning:
”Hej, Harry! Vad gör du här?”
”Vi skulle släppa av Zayn och sedan åka och bowla men så fick jag syn på dig” sa jag och log.
Hon nickade och vi började gå.
Zayns perspektiv
Jag gick in på restaurangen och betraktade omgivningen. Jag gillade den här restaurangen. Jag brukade alltid försöka boka in mina dejter här. Jessie hette hon tjejen jag skulle äta träffa här. Jag undrade varför jag bjudit ut henne. Hon var väl snygg antar jag. Och trevlig. Och söt. Och rolig. Och så hon hon ett så fint skratt… Nej, skärp dig Zayn! Du har bara träffat henne en gång! Det tar väl lite längre tid att kära ner sig? Jag gick fram till hovmästaren som stod och antecknade något.
”Jag har bokat bord.”
”I vilket namn?” frågade hon utan att se upp.
”Malik. Zayn Malik” Hovmästaren, som kanske var i trettioårsåldern, tittade upp med stora ögon men jag låtsades inte bry mig. Hon rodnade, såg ner i golvet och sa:
”Den här vägen” och ledde mig till bordet.
Jessies perspektiv
Jag stannade utanför och satte mig på huk. Jag skulle äta middag med Zayn Malik från One Direction! Jag tog ett par djupa andetag för att samla mig, ställde mig upp, rättade till kjolen på klänningen och gick in. Hovmästaren stod och pratade i telefon.
”Ja, det är verkligen han!” tjöt hon.
”Ursäkta”sa jag. Hon blängde surt på mig. ”Det är någon som väntar på mig?” Jag blev osäker. Tänk om han hade insett att jag inte var bra nog och var med någon modell just nu?
”Har han eller du bokat bord?”
”Jag tror han gjorde det.”
”Jaha, vad heter han då?”
”Zayn.” Hon granskade mig grundligt och blev om möjligt ännu otrevligare.
”Den här vägen.”
Zayns perspektiv
Jag märkte henne inte förens hon stod framför mig. Hon hade sitt långa svarta hår utsläppt och en vit axelbandslös spetsklänning. Hon såg ursnygg ut. Jag reste mig up och sa:
”Hej, babe.”
”Hej” sa hon och såg in i mina ögon och jag märkte att hennes var dovt gröna. Hon log ett bländande leende och jag fick kämpa för att behålla lugnet.
Emelies perspektiv
Vi satt på det enda fiket som var öppet vid den här tiden. Jag ville frysa det här ögonblicket förevigt. Jag och Harry som pratade och skrattade. Men när allt är som bäst måste det alltid avbrytas eller hur? Den här gången var det Harrys mobil.
”Hallå? Louis!” sa han och var tyst en stund efter. Efter ett tag såg han chockat ut. ”Oj, jag visste inte att den var så mycket. Ses!” Han vände sig om och såg på mig. ”Vet du hur mycket klockan är?” frågade han och jag skakade på huvudet.
Jag tog upp min mobil och tittade. Displayen visade 00:46.
”Åh, men herregud!” utbrast jag. Vi måste ha glömt bort tiden! Cathy och Paul måste vara jätteoroliga vid det här laget. Jag skulle ju bara följa Jessie till bussen och sedan gå tillbaka igen! ”Jag borde gå nu! Jessies farföräldrar måste vara jätteoroliga!” Jag kysste honom hastigt hejdå och… Sedan kom jag på vad jag gjort. Det hade känts så naturligt och j ag hade inte inte haft en tanke på vad jag gjorde. Jag kände hur mitt ansikte hettade och jag betraktade mina skor.
______________________________________________________________________________________________________________
Jag såg Bellas inlägg så ni får del 5 idag! Yeeey! Är ni inte glada? Känns som om allting gått väldigt snabbt nu men skyll på mig (Astrid). Men den viktiga frågan är... Vad tyckte ni? Kommentera!
Del 4
Hon himlade med ögonen och sa
"Typiskt dig, men Harry tar säkert hand om den"
Zayn var så söt och snäll, precis den typ av killar jag vill ha.
Min mobil blippade jag öppnade medelandet och läste det.
"Vill du gå ut på en dejt?/Zayn"
Jag började hoppa omkring precis då kom Em in.
"Varför hoppar du?" Frågade hon
"Zayn frågade om jag ville gå ut på dejt!" Svarade jag
"Klart du ska!" Skrek hon
och vi båda började hoppa omkring.
Efter ett tag märkte jag hur hon började bli lite ledsen, jag kände henne så väl så att jag märkte att det handlade om en kille.
"Em vad är det? Frågade jag och satte sig brevid mig.
"Det är Harry... Han sa att han skulle ringa mig men han har inte gjort det" svarade hon.
"Oroa dig inte gumman, han har säkert bara inte tid.
Emelies perspektiv
Jag gick upp frå sängen och gick till min garderob som jag hade under sommaren.
Jag tog fram ett linne och mjukisbyxor och satte mig på golvet.
Helt plötsligt så tjöt min mobil till med världens högsta ringsignal.
Innan vi ens viste att det var den så skrek jag och hoppade direkt upp till Jessie.
"Skiit vad rädd jag blev!" Sa Jessie när båda fattade att det bara var mobilen.Jag tog upp mobilen och det stog ett missat samtal.
Harrys perspektiv
Varför svarade hon inte?var det fel nummer? Jag väntar en stund och ringer igen.
"Riiiiiiing!!!!" Det var mobilen, jag tog upp den och svarade det var Emelie.
"Hej"Svarade jag
"Heej, det är Em"Svarade hon med sin fina röst.
"Vill du gå ut någon gång? frågade jag
"Vist!" Hon var glad det hörde man
Vi la på.
"Vi måste gå nu" Det var Zayn, helt plötsligt kom Louis in och sa
"Skiit kolla ett monster!"
Sen kom han fram och började putta mig mot bilen.
"Louis, jag kan gå själv"
"Bevisa det då"Svarade han
Jag gick till hallen och tog på mig mina Converse och gick till bilen.
Jag suckade och kollade ut genom bilfönstret, jag såg bara massor av affärer.
Sen såg jag henne
"Stanna bilen" Sa jag högt
Det var Em som gick där.
Hon hade sitt långa bruna hår uppsatt i en hästsvans och ett par ljusa jeans och en fin tröja
Hon vände blicken och kollade sökande efter någon.
Sen gled blicken över vår bil och hon fick syn på mig.
Hennes ansikte sprack upp i ett stort leende.
Heeeej, asså jag(Bella) hoppas att Astrid ser detta för då kommer hon att lägga ut en ny del, men den här var inte så lång men när Astrid har gjort klart sin andra del så kommer ni få en mycket längre tror jag. Men hoppas att den här delen var lite okej iallafall, hände inte så mycket<3
Del 3
”Vad blir det för mat?” frågade Jessie när vi kommit fram till köket. Catherine hade ställt fram en gryta men något som luktade gudomligt på bordet. Min mage kurrade.
”Det blir kycklinggryta med ris” svarade Catherine.
”Det luktar underbart, Catherine!” utropade jag.
”Tack kära barn, men kalla mig Cathy. Jag har inte blivit kallad Catherine sen jag gick i pension” sa Cathy och skrattade.
"Tack fär maten Cathy.Den var riktigt god!" Sa jag, vi gick ifrån bordet och in till vårat rum.
"Okej...Vad ska vi göra?" frågade Jessie, hon hade något bus i blicken och jag blev misstänksam.
Jag vände mig om med ryggen mot henne och sa
"Jag vet inte" Sen helt plötsligt hoppade Jessie på mig med en kudde
"KUDDKRIG!" Skrek hon.
Jag började asgarva och tog en kudde själv.
Jessies perspektiv
"Men Em kan inte vi gå ut och shoppa?" Frågade jag.
"Vist!" Svarade hon.
"OMG kolla!" Nästan skrek Em när hon fick syn på en jätte fin klänning som var rosa vit. Hon drog med mig in i affären och letade upp sin storlek, sen gick hon till omklädningsrummet.
Hon köpte klänningen, den satt perfekt på henne.
"Em jag ska bara gå in här sen kommer jag" Sa jag
Jag hittade ett par ljusa jeans och ett par svarta pumps.
Jag småsprang till Starbucks där Em satt och väntade på mig. Samtidigt som jag sprang så kollade jag ner mot marken för att inte snubbla på något.
Helt plötsligt så sprang jag in i någon. Jag ramlade bak på rumpan
"Skiit, förlåt mig jag såg er inte!" Sa jag och kollade upp
OMG det var One Direction jag blev illröd i ansiktet och ställde mig genast upp. Zayn sa glatt
"Jag är okej"
"Bra" Svarade jag
"Vad heter du? frågade Zayn mig
"Jessie"
Emelies perspektiv
Gud vart är hon? tänkte jag, hon kommer ju aldrig. Precis då kommer Jessie in med fem killar bakom sig. Jag kände igen killarna direkt men kom inte på vartifrån, juste sakta kom jag på att det var 1D.
Jag fick panik, vad gjorde Jessie med dom? Jag var nära på att flippa ur för att jag var så glad men jag höll min lugn.
"Em kom!" ropade Jessie
Jag reste mig upp och började gå mot dom.
Precis då fick Harry syn på mig och han log stort
"tja" Sa Harry
"Hej"Svarade jag blygt.
Jag hälsade på alla och vi hade jätte roligt innan Jessies farmor ringde och sa att vi måste hem.
Jag gav mitt nummer till alla killarna, och precis när vi skulle gå så kramade Harry mig samtidigt som han viskade i mitt öra
"Jag ringer dig senare"
Det gick en rysning i hela mig av glädje, men jag vise inte varför.
Han kollade på mig och log, gud försökte han döda mig eller? Han hade världens finaste ögon och det finaste leendet, jag tror jag log ännu större.
Jessie drog i min tröja och sa
"Em kom vi måste springa, vi missar bussen!"
Jag vinkade hejdå till alla killarna och började springa, vi han med bussen precis. På bussen så kom jag på att jag glömde en av mina påsar på Starbucks. Jag suckade typiskt mig.
"Jessie jag glömde en av mina påsar på Starbucks..."Sa jag
Hon himlade med ögonen och sa
"Typiskt dig, men Harry tar säkert hand om den"
Förlåt för en ganska kort del, men den längre delen försvann så den blev lite kortare... men jag lovar att jag ska göra längre, ni fick ju också ett inlägg fast ni inte skulle fått det för att jag(Bella) är så snäll:D<3 men ni får ett inlägg imorgon av mig igen och sen ett av Astrid<3 så ni får två inlägg då! vist e vi duktiga?
Känner mig stolt<3
Del 2
”Nja, helt ensamma är vi ju inte. Farmor och farfar är ju där också. Inte så att de ska vara med oss på stan hela tiden men de har ju bott i London i hela sitt liv, de borde nog känna till staden vid det här laget.”
Vi skrattade båda två och jag kände oron försvinna. Jessie fick alltid alla på bättre humör.
___________________________________________________________________________
Emelies perspektiv
”Farmor, farfar!” ropade Jessie och sprang emot ett äldre par som stod och väntade på oss.
”Hej, sötis” sa Jessies farmor och kramade henne.
”Hej, du måste vara Jessies vän! Jag är hennes farfar. Du kan kalla mig Paul.” sa den äldre mannen leendes och sträckte fram handen. Jag skakade den och sa:
”Hej, trevligt att träffas. Jag heter Emelie.” Usch, min engelska lät förskräcklig. Det låt som om jag rabblat den meningen så många gången att jag kunde den utantill. Det var nog sant om jag tänkte efter.
”Och jag heter Catherine.” sa Jessies farmor.”Så nu när vi alla har presenterat oss kanske vi borde åka hem till oss innan min käre make här börjar skryta om den gången han fångade en sex kilos lax.” Hon blinkade åt oss och slog Paul lekfullt på armen.
”Jag tänkte faktiskt inte göra det idag” sa Paul och låtsades vara sårad. Jag gillade redan Jessies farmor och farfar. Vi gick och satte oss i bilen och körde iväg.
Jessies perspektiv
Jag andades in den speciella doften som bara fanns där i farmors och farfars radhus. Det luktade lavendel, farmors matlagning och farfars rakvatten. Den påminde mig om alla besök vi gjort hit när jag var mindre och gjorde så att jag kände mig trygg.
Emelies perspektiv
Catherine, Jessies farmor, ledde oss igenom det hemtrevliga radhuset upp till ett rum på andra våningen.
”Här ska ni sova, tjejer!”
Det var ett mysigt rum med blommiga tapeter. Det fanns tre sängar, en byrå och i ett av hörnen fanns det ett fotölj, en lampa och en bokhylla. Där skulle jag tillbringa en del av min tid. Det verkade vara ett perfekt läsställe och jag älskar att läsa.
Jessies perspektiv
Jag kastade mig på sängen. Farmor skrattade åt mig och jag blängde på henne med en låtsad arg blick vilket fick henne att skratta ännu mer.
”Jag hade glömt bort hur det är att ha tonåringar i huset” mumlade hon. ”Jessie, visa Emelie runt i huset så går jag ner och lagar mat” sa hon till mig och gick sedan ner för trappan.
”Pax för den här sängen!” sa jag och klappade på den säng jag låg på. Em bara skrattade åt mig.
”Då tar jag den här” sa hon och satte sig på sängen bredvid min. Jag reste mig upp, gick fram till min väska och tog upp en poster. Em tittade på den och fnittrade.
”Varenda vägg i hela världen borde prydas av dessa vackra ansikten” sa jag högtidligt när jag satte upp postern på väggen ovanför min säng. Zayn, Harry, Niall, Liam och Louis från One Direction blickade ut över rummet. Det borde vara olagligt att vara så där snygga. De försöker mörda mig. Seriöst.
”Jag förstår mig inte på dig” sa Emelie och skakade skämtsamt på huvudet. ”När de kom till Sverige ville du inte gå, men annars är du helt galen i dem. Varför?” frågade hon.
”Jag antar att jag tror att om de träffade mig så skulle de tycka att jag var ful och konstig och sånt där” erkände jag och tittade ner i golvet.
Emelies perspektiv
Jag chockades av blotta tanken på att Jessie skulle tycka att skulle kunna tycka att hon var ful. Jag avundades henne hennes korpsvarta, vågiga hår och platta mage. Hon var söt, nej hon var jävligt snygg om jag får säga det själv.
”Jessie, du är inte ful. Eller konstig. Du är en av de snyggaste, roligaste och snällaste människorna jag någonsin träffat. Du och Carro” sa jag. Hon tittade upp och log sorgset mot mig. Jessie skakade på huvudet, som för att skaka av sig alla ledsna tankar, och blev sitt vanliga, glada jag igen.
”Kom, så visar jag runt dig i huset!” sa hon och drog med sig mig ut genom dörren. Hon visade mig Paul och Catherines rum, var toaletten fanns men när vi kom till trädgården hörde vi Jessies farmor ropa att middagen var klar. Det var på tiden! Jag var vrålhungrig! Jag är absolut inte en sådan där tjej som nöjer sig med en riskaka till frukost och en avokado till lunch. Jag måste äta ordentligt och mycket. Jag kan inte förstå de tjejer som svälter sig själva. Jag skulle då aldrig klara av det.
”Vad blir det för mat?” frågade Jessie när vi kommit fram till köket. Catherine hade ställt fram en gryta men något som luktade gudomligt på bordet. Min mage kurrade.
”Det blir kycklinggryta med ris” svarade Catherine.
”Det luktar underbart, Catherine!” utropade jag.
”Tack kära barn, men kalla mig Cathy. Jag har inte blivit kallad Catherine sen jag gick i pension” sa Cathy och skrattade.
_________________________________________________________________________________________________________________
Här kom andra delen på vår novell: Gotta Be You. Ledsen för att delarna hittils har varit så korta. Det beror på att jag (Astrid) inte är så bra på att skriva långa delar, men nästa gång ska jag verkligen försöka. Jag lovar. Men vad tyckte ni? Ska jag fortsätta skriva? Kommentera!
Del 1
Jessies perspektiv
”Jag kommer att sakna er” sa Caroline och såg på oss.
Jag och Emelie skulle till London och bo hos min farmor och farfar över sommarlovet, Caroline skulle också med men hon kunde komma till oss först om två veckor.
”Men du kommer ju snart också”sa jag och kramade henne.
”Två veckor är inte snart” muttrade hon.
”Du kommer säkert ha jättemycket saker att göra. Föresten kommer vi sakna dig minst lika mycket” sa Emelie sorgset.
Vi tittade på varandra under tystnad. Framför mig såg jag mina två bästa vänner. Vi hade träffats på dagis och varit oskiljaktiga sedan dess
”Flyg 124 till London avgår om tio minuter. Flight 124 to London leaves in ten minutes” hörde vi kvinnan I högtalarna säga. Shit! Vi hade bråttom. Vi sa ett hastigt hejdå till Carro och sprang nästan med våra rullväskor bakom oss.
Carolines perspektiv
Jag såg efter dem där de sprang och suckade. Det som Emelie sagt stämde inte. Jag skulle inte alls ha jättemycket att göra, tvärtom faktiskt. Jag hade två dryga veckor framför mig. Vad skulle man göra när ens bästa vänner, som också råkade vara ens enda vänner, var i London när man själv skulle åka till någon håla i småland som ingen hört talas om? Gud, vad jag avundades dem! Jag gick mot Arlandas parkering där min pappa väntade.
Emelies perspektiv
Vi hann precis, vi var de sista som gick ombord på planet. Vi letade upp våra platser,satte oss och började pladdra okontrollerat. Jag märkte att en tant tittade irriterat på oss men jag kunde inte hjälpa det! Jag var så uppspelt. En hel sommar i London, vad mer kunde jag önska mig! Och jag som knappt fick följa med Carro och Jessie till Finland i en vecka för två år sedan! Men mina tankar gled ofta in på Caroline, det var bara två veckor vi var ifrån varandra men jag skulle sakna henne endå, och det skulle Jessie också göra, det visste jag. Det hade alltid varit jag, Jessie och Carro, alltid.
”Em, vad tänker du på?” frågade Jessie som hade känt av min sinnestillvaro.
”Åh, jag tänker på Carro”svarade jag.
Jessies annars så glada ansikte blev ledset och hon svarade:
”Hon kommer ju om bara två veckor” svarade hon, lika mycket till sig själv som till mig.
”Jag vet ” sa jag och suckade. ”Men det var inte bara det jag tänkte på. London är så stort och vi ska vara där ensamma?” Jag kände nervositeten i maggropen. Jessie skrattade.
”Nja, helt ensamma är vi ju inte. Farmor och farfar är ju där också. Inte så att de ska vara med oss på stan hela tiden men de har ju bott i London i hela sitt liv, de borde nog känna till staden vid det här laget.”
Vi skrattade båda två och jag kände oron försvinna. Jessie fick alltid alla på bättre humör.
_________________________________________________________________________________________________
Så det var första delen av novellen! Vad tyckte ni? Kom tillbaka på Onsdag för nästa del.
